Pablo Software Solutions
SANKTA ANNAS KYRKA - ŠV. ONOS BAŽNYCIA
Designed by GOEMO.de
Det berättas i folkmun att när Napoleon Bonaparte kom till Vilnius 1809, blev han så betagen av Annakyrkan att han utropade - henne vill jag bära på mina handflator hem till Paris och sätta henne bredvid Notre Dame; och till sin hustru skrev han att Vilnius är en mycket vacker stad. Historiker berättar inte lika romantiskt, kyrkan lär ha använts av det franska kavalleriet.
Maria Gerdås
www.maria-gerdas.se
<<<   Tillbaka till "Andra kyrkor"                                                                                Sankt Mikaels kyrka   >>>
Annakyrkan ligger alldeles framför Bernardinerkyrkan och man ser dem ofta som en enhet, även om de är mycket olika. Kyrkan är ett mästerverk i gotik, man vet inte exakt när den byggdes, men 1501 nämns den första gången i skriftliga källor. Inte heller vet man vem som byggde kyrkan, men det finns en betagande historia om hur den kom till:
Den gamle stenhuggaren Vaitiekus hade flera lärlingar och en av dem hette Jonas. Denne blev kär i stenhuggarens dotter Anna (litauiska Ona).
När stenhuggaren förstod att lärlingen förälskat sig i hans vackra dotter, förbjöd han henne att träffa ynglingen. Han ansåg sin dotter vara för god för en fattig lärling.
Den gamle stenhuggaren gav ynglingen order att infinna sig hos honom. Och Jonas kom, ung och stark, med blå ögon och axellångt, lingult hår. Han såg ut som en sagoprins, men vad hjälpte det….
Så berättar stenhuggaren att han beslutat bygga en kyrka. Jonas skulle få hjälpa till och visa vad han gick för. Först därefter skulle stenhuggaren avgöra om ynglingen var värd dotterns hand.
Jonas blev upprörd över att hans känslor inte bemöttes med större respekt. Han lämnade staden och stannade utomlands i många år.
När Jonas kom tillbaka, var han en erkänd och erfaren mästare. Han fick höra att Vaitiekus dött och att hans kyrkbygge aldrig blivit klart. Men Anna var kvar och väntade på honom.
Så kunde de båda gifta sig. Jonas fullbordade kyrkbygget och gav kyrkan namn efter hustrun.
Legenden återberättad av Andres Küng.
Kyrkan är byggd i rött tegel i 33 olika former av tegelsten och har tre spetsiga korsförsedda tornspiror. Den ger ett lätt och graciöst intryck. Den nedersta delen av fasaden är tyngre med kraftiga fyrkanter är präglade av den gamle stenhuggaren, medan de smidiga linjerna där ovan och den rytmiska kompositionen med torn som strävar upp mot himlen uttrycker den yngre mannens kärlek.

Under sovjettiden fick kyrkan lov att brukas som gudstjänstlokal, därför är den ganska väl bevarad. Kyrkans interiör stämmer inte helt överens med den sinnrika och överdådliga exteriören. Altarna är i barock och innervalven är från tidigt 1900.tal.

Klocktornet i nygotisk stil från 1873 står bredvid kyrkan. Häremellan är ingången till Bernardinerkyrkan.