Pablo Software Solutions
DET JUDISKA VILNIUS
Designed by GOEMO.de
Från Rådhustorget går en liten gränd västerut - Stikliu gatve (Glasmästargratan). Den leder in i det som tidigare var en del av de judiska kvarteren. En bit in på gatan kommer man till ett litet torg, här möter gränderna M.Antokolskio, Žydu (Judegatan) och Gaono gatve (Gaonens gata). Gatunamnen minner om dem som en gång bodde här, men vandrar man längs gränderna är det inte mycket som bär spår av judarna. Några smala stenlagda gator med tvärgående valvbågar har behållit sitt ursprungliga utseende. Några av de gamla medeltida husen har bevarats eller återställts och är smakfullt renoverade. Det är omtyckta turistkvarter med restauranger och bärnstensbutiker. Hur svårt är det inte att fatta, att just här har så mycket fasansfullt utspelats - här låg Vilnius lilla getto.
Maria Gerdås
www.maria-gerdas.se
<<<   Tillbaka                                                                                                                               Užupis   >>>
Historia
De litauiska judarna kallas litvaker. Man tror att judar började bosätta sig i Litauen på 1300-talet Det första dokumentet som hänvisar till judar i Vilnius är från 1567 och några år senare byggdes den första synagogan.
I Litauen levde judarna förhållandevis avskilt från andra judar i Europa. Detta bidrog till deras egenart. De skapade ett samhälleligt, politiskt och intellektuellt klimat som saknar motstycke i den övriga diasporan.
Vilnius var under flera århundraden Litauens Jerusalem. Staden blev ett centrum för judisk kultur och andligt liv, med över 110 synagogor och 10 yeshivaskolor. Majoriteten av de litauiska judarna var ortodoxa. De utmärkte sig för sin höga utbildningsnivå. 1892 grundades det berömda Strashun-biblioteket. Det fanns ett tryckeri och staden blev ett centrum för utgivning av hebreisk litteratur, men böcker trycktes också på flera andra språk.
Litvakerna var ofta flerspråkiga. Vardagsspråket var jiddisch (språket är utvecklat av tyska medeltidsdialekter med inslag av hebreiska och i Östeuropa även många slaviska ord och skrivs med det hebreiska alfabetet). Enligt traditionen skulle judarna också kunna de två heliga språken hebreiska och arameiska.
Allt fler judar invandrade från angränsande länder. Enligt 1897 års folkräkning hade antalet judar ökat till över 40 procent av befolkningen. Judiska kvarter växte fram i gamla stan. Judarna livnärde sig huvudsakligen på handel, penningutlåning och hantverk.
Före andra världskriget levde hundratusen judar i Vilnius, där de utgjorde 45 procent. När kriget kom gjordes Litauen i stort sett ”judefritt”. Judarna förföljdes under den första sovjetiska ockupationen och var överrepresenterade bland de deporterade. När nazisterna invaderade, övergick förföljelsen till förintelse. Hösten 1941 föstes judarna i Vilnius samman i ett getto. I Paneriaiskogen i utkanten av Vilnius mördades 100 000 judiska män, kvinnor och barn. Åtskilliga litauer deltog aktivt i massmorden tillsammans med tyska nazister, de flesta deltog inte själva, men åsåg vad som skedde, några hjälpte de utsatta judarna försökte gömma dem.
Det har uppskattats att mer än 90 procent av landets cirka 220 000 judar dödades i förintelsen. Litauen är det land i Europa som förlorade störst andel av sina judar. Det var också här som den systematiska förintelsen av judar började. Den litvakiska kulturen förintades. I dag finns bara 5.000 judar i hela landet, varav tre fjärdedelar i Vilnius.
Efter kriget valde sovjetmakten att inte återuppföra de judiska kvarteren. De krigsskadade husen revs samtidigt som även andra spår av judisk kultur utrotades. Den Stora synagogan på Žydu gatve hade förlorat taket men hade kunnat byggas upp igen, den brändes ner av kommunisterna. Vokieciu gatve (Tyska gatan), breddades på 1950-talet samtidigt som man byggde nya fastigheter utmed gatan. Man hade till och med tänkt att dra en motorväg genom Vilnius gamla kvarter. Som tur var lyckades man stoppa de planerna.
Gaonen i Vilnius
Elijah Ben Solomon Zalman (1720-1797), var rabbi och en av 1700-talets största läromästare inom judendomen och uttolkare av Torah och Talmud. För sin stora vishet och fromhet fick han hederstiteln ”Gaon” (geni). Han var även känd som motståndare till chassidismen, en mer karismatisk väckelserörelse inom judendomen.

Vid Žydu gatve, på platsen där en gång Vilnius Stora synagoga stor är en bronsbyst rest över Vilnius mest omtalade jude. Hans bostad låg i huset intill.
Den Stora synagogan från 1630-talet, ska ha rymt upp till 5000 personer. Idag är det en tom tomt, intill ligger förskola och flerbostadshus som uppförts efter kriget. Endast en skylt anger var synagogan stått.
Vilnius getto
Det judiska gettot upprättades av de tyska nazisterna i stadens judiska kvarter. Från början var det två getton som åtskildes av Vokieciu gatve (Tyska gatan) och fungerade som en barriär mellan dem. Varje getto hade bara en port för att komma in och ut.
Lilla gettot var avsett för hantverkare och arbetare med arbetstillstånd och stora gettot för alla andra.
Under de två år gettot existerade reducerades de instängda judarna från ca 40.000 till 0.
Stikliu gatve
Litteratur:
Vilnius - En personlig vägvisare: Andres Küng
Baltiska judar - fördrivna, förföljda, förintade: Ingvar Lundin, 2000
Litauens Jerusalem. Litvakernas historia och kultur: Jonas Morkus. Litauiska institutet, 2004.
Hotad frihet: Arne Bengtsson, 2008.
Koralsynagogan
(Pylimo gatve 39)
Denna synagoga, kallas Taharat Hakodesh, är den enda av de 110 synagogor och judiska bönehus som fanns i Vilnius före kriget. Den byggdes 1903 i morisk stil. Koralsynagogan låg alldeles utanför det stora gettot och användes som lagerlokal under kriget. Kanske det var därför den inte revs.
På fasaden finns en inskription på hebreiska: ”Ett bönehus är helgat för alla nationer”, och ovanför finns tavlor med de tio budorden.