Liepaja

Maria Gerdås

www.maria-gerdas.se

LIEPAJA

 

Liepāja (tyska Libau) ligger vid Lettlands östersjökust, 220 km väster om Riga. Med sina 78 144 invånare (2016) är det landets tredje största stad (efter Riga och Daugavpils). Staden är omgiven av vatten på två sidor – Östersjön i väst och Liepajasjön i öst. Närheten till vattnet har påverkat stadens historiska utveckling. Liepāja har två hamnar, en för handelsskepp och en för krigsfartyg (Karosta).

 

Lipaja stads vapen

 

Historia

 

På 1200-talet var Liepāja ett litet fiskesamhälle för kurländska fiskare. År 1263 hamnade platsen under Tyska ordens överhöghet och fick namnet Libau. Kurlands hertig Fredrik Kettler gav staden dess stadsrättigheter 1625, vilket bekräftades av den polske kungen Sigismund III. 1697 grävdes en hamnkanalen som förbinder Libausjön med Östersjön. Vid Polens tredje delning 1795 annekterades hela Kurland av Ryssland och Liepāja blev en viktig handelsled inom det ryska riket, genom vilken hela 7 % av den ryska exporten gick. Järnvägen och en ny isfri handelshamn satte fart på utvecklingen. 1857-68 byggdes hamnen ut med fyr och vågbrytare. Handeln bidrog till att staden växte kraftigt. Tegelmagasinen längs hamnkanalen visar hur viktig handeln var. I stadens centrum byggdes vackra jugendhus. 1913 var folkmängden över 100 000 – alltså mer än idag. Utöver handeln blev Liepāja en viktig hamn för emigranter till Amerika.

I Liepāja anlades en rysk örlogsbas på 1890-talet, men den lär endast ha varit i bruk åren 1906-07.

1915 ockuperade Tyskland staden i samband med första världskriget. Det blev tyskarnas viktigaste stödjepunkt för krigföringen på östra Östersjön. Efter kriget ingick Liepāja i den nybildade republiken Lettland. Under sex månader 1918-19 var Liepāja interimshuvudstad i den nya statsbildningen.

Under andra världskriget, då nazistyrkorna ockuperade landet ägde en massaker rum den 15-17 december 1941 vid en strand i närheten av Liepāja. Nazistiska Einsatzgruppe A assisterade av lettiska milisstyrkor verkställde massavrättningar av drygt 2 800 lettiska judar, de flesta kvinnor och barn.

Stora delar av staden förstördes under kriget och en stor del av befolkningen blev deporterade till Sibirien eller flydde till Västeuropa, Nordamerika och Australien.

Genom örlogsbasen Karosta spelade staden en viktig militär roll under de sovjetiska ockupationena (1940-41 och 1945-91). På militärbasen var 26 000 man placerade. Under denna tid var Liepāja en stängd stad och det krävdes ett särskilt tillstånd för att få resa in i Karosta. När Lettland på nytt blev självständigt 1991 återöppnades handelshamnen. De sista sovjetiska militärerna lämnade basen 1994.

 

 

Heliga Treenighetskyrkan i Liepaja – Liepājas Svētās Trīsvienības katedrāle

Lielā ielā 9

 

Treenighetskyrkan är domkyrka för Liepāja stift. Arkitekten var murarmästaren J.C. Dorn i Köingsberg och kyrkan stod klar och invigdes 1758 för den tyska församlingen. Kyrkan har ett blygsamt yttre och verkar slitet grå, men rymmer en rikt utsmyckad interiör med förgyllda detaljer och sniderier. År 1760 tillkom en herrskapsläktare för hertigen av Kurland.

Kyrkan är kanske mest känd för sin orgel från 1773. Orgelbyggare var H.A. Contius, en av J.S. Bachs favoriter. Den fick ett nytt orgelverk 1885 med 131 stämmor, 4 manual och 7100 pipor och blev så världens största orgel fram till 1912. Fortfarande är den världens största icke ombyggda mekaniska orgel.

I katedralen hålls regelbundna orgelmusikkonserter och varje år i september infaller den internationella orgelmusikfestivalen med framstående organister.

Det går en trätrappa upp i det 55 meter höga klocktornet varifrån man får en härlig vy över staden.

 

Länk: http://www.trinitatis.lv/de/

 

Ventspils

Kolka

Kuldiga

Liepaja