Narvas historia

Maria Gerdås

www.maria-gerdas.se

 

NARVAS HISTORIA

 

I århundraden har Narva varit en gränsstad - en gräns mellan öst och väst - och har därför en händelserik, brokig och blodig historia.

 

Hermansborgen

De första skriftliga dokumenten där Narva omnämns är från 1240-talet.

På mitten av 1200-talet erövrades Estlands norra del av danskarna. De började bygga en borg vid Narva-floden, det som nu kallas Hermansborgen, för att skydda handelsvägarna över gränsen. 1345 fick Narva stadsrättigheter efter order av den danske kungen, Valdemar IV.

När danskarna sålde sina besittningar vid mitten av 1350-talet, hamnade också Narva under Tyska orden och utvecklades till en välmående handelsstad, men tillhörde inte Hansan.

Under åren 1558-1581 var staden under ryskt välde.

 

1581 erövrades den av Pontus de la Gardie och förblev svenskt till 1704. Fyra år efter erövringen gavs Narva svenska stadsrättigheter.

En tid fanns planer på att göra Narva till huvudstad vid sidan av Stockholm. Gustav II Adolfs rådgivare, Axel Oxenstierna, ville se Stockholm som huvudstad för moderlandet och Narva för besittningarna på andra sidan Östersjön.

Planerna blev inte av och 1659 brann nästan hela staden ner. Staden byggdes upp igen och tack vare goda handelsvinster kunde man uppföra praktfulla palats. Narva blev den förnämsta barockstaden i hela det svenska riket - vid sidan av Kalmar. Under denna tid hade Narva sina glansdagar.

Bastionerna byggdes också i barockstil efter ritningar av Erik Dahlberg.

Narva var huvudfästning för Ingermanland, när tsarens trupper gick till anfall under Stora nordiska kriget. Den 20 november 1700 segrade Karl XII:s soldater över den mer än tre gånger så stora ryska armén. Men segern vid Narva räddade staden bara tillfälligt; i augusti 1704 lyckades Peter den stores soldater storma och inta staden.

 

Det var inte sista gången svenska soldater var i Narva:

Svenska och finska frivilliga deltog i frihetskriget 1918 under ledning av överstelöjtnanten Martin Ekström. De svenska frivilliga lär ha varit en brokig skara med tveksamt förflutet, drivna av äventyrslusta snarare än ideal. Diciplinen var inte alltid den bästa, men de bidrog till att rädda Estlands folk undan två årtionden av leninistisk och stalinistisk terror.

 

Under mellankrigstiden bevarades Narva som ett levande minnesmärke över den svenska stormaktstidens arkitektur.

 

Curt Munthe skrev på 30-talet i sin resehandbok om Estland:

”Narva är en underbar stad! Författaren, som i många år färdats land och riken kring, skulle vilja tillägga: en av Nordeuropas underbaraste städer! Det vilar något obestämbart, ödesbetonat över Narva. Dagen kan vara alldeles vindstilla - ändock känner man, hur en fläkt, fläkten av historiens bistra vindar, drar genom staden. Himlen kan vara alldeles klar - ändå anar man ett ovädersmoln vid horisonten. Narvas atmosfär är laddad med historisk spänning.”

 

Historiens bistra vindar kom verkligen att blåsa genom staden bara ett årtionde senare.

Under andra världskriget drabbades staden mycket hårt. 1944 fördrevs befolkningen (idag skulle man kalla det etnisk rensning). Det historiska Narva förstördes för alltid av sovjetiskt bombflyg i mars 1944.

 

Andres Valdre skriver (i ”The destruction of Narva”): ”Det var en gång en vacker gammal estnisk stad som hette Narva. Den finns inte längre, fastän det finns en stad med samma namn på samma plats. Nästan ingenting finns kvar av den gamla staden, som lades i ruiner och aska i mars 1944. Det är en ny stad med nya människor.”

 

Efter kriget var Narva en ruinstad efter att 98% av bebyggelsen förstörts. De få byggnade som stod kvar var svårt skadade.

De sista ruinerna, med undantag för rådhuset, delar av bastionerna och Hermannsborgen jämnades med marken i början av femtiotalet. Enligt direktiven från Moskva skulle man bygga en socialistisk stad med proletär befolkning som importerades österifrån för att fylla behovet av arbetskraft till industrier. Ester fick inte fick bosätta sig här och det estniska språket försvann från Narva. Billiga och enkla lägenheter (s.k. ”Khruschovkas”) uppfördes i gamla sta´n och gatusystemet ändrades. Det finns planer på att riva de sovjetiska betonghusen och försöka rekonstruera den gamla staden. Men den unika barockstaden kommer aldrig att återuppstå.