Tallinns historia

Ovan: Den danske kungens trädgård

 

Till vänster: Olai-, Nikolai- och Helgeandskyrkorna

 

Nedan: Köpmanshus på Rüütli

Maria Gerdås

www.maria-gerdas.se

 

TALLINNS HISTORIA

 

Tallinn har, liksom Estland i övrigt, en dramatisk historia, präglad av förtryck från främmande herrar, men har samtidigt varit en blostrande handelsstad.

 

Här följer en kort sammanfattning av stadens historia. Vill ni veta mer - se länkar och litteraturhänvisningar.

 

Den medeltida stadsmuren

Nyuppvuxna höghus bakom Jaani kirik (Johanneskyrkan)

Tallinn räknar sina anor från åtminstone år 1154. Staden omnämns då för av den arabiske geografen, al Idrisi. Han skrev ”Till Astlands städer hör staden Kalewny, Det är en liten stad, lik en stor borg.” Detta namn kommer efter sagohjälten Kalev.

 

Kalevipoeg

Kalev härrör från Estlands nationalepos "Kalevipoeg", som betyder Kalevs son. Enligt denna legend är Toompea - Domberget (eg. "Domhuvudet") i Tallinn, Kalevs gravhög. Kalev dog då hans hustru Linda väntade deras förstfödde son. Hon släpade sten på sten till hans grav - så uppstod Domberget.

 

En sten tappade hon på vägen. Hon orkade inte bära den vidare utan satte sig ner vid stenen och grät - så uppstod Ülemistesjön, Sjön ligger strax ovanför Tallinn, nära flygplatsen. Där ligger stenen kvar än i denna dag!

 

Linda

Linda har också fått stå som symbol att hon grät för de människor som under sovjetockupationen deporterades från sitt hemland österut. Vid den första stora vågen av deportationer, natten mellan 13-14 juni 1941, förde man samman godsvagnar från hela landet, just vid Ülemiste järnvägsstation. Dessa vagnar var fullpackade med människor.

På Lindamägi, alldeles intill Domberget står August Weizenbergs bronsstaty av Linda. Under sovjettiden gjordes den till ett inofficiellt minnesmärke över de nära och kära som deporterats till Sibirien. Idag har statyn försetts med en inskription: ”Ikka mõtlen neile kes siit viidi…Taeva poole karjub nende hing” (Ständigt tänker jag på dem som blev bortförda. Mot himlen ropar deras själ).

 

Den danska tiden

En annan legend handlar om hur danskarna erövrade Tallinn år 1219. Kung Valdemar II steg då iland vid dagens Tallinn med sin flotta och 1500 man. Mitt under pågående strid såg han i en syn, hur ett banér med vitt kors på rött fält sänktes ner från himmelen. Detta såg han som ett tecken på seger. Så fick danskarna sin Dannebrogen, Tallinn fick sitt lilla stadsvapen och Valdemar fick tillnamnet "Sejr" som betyder seger - för danskarna segrade!

Staden kom att kallas "Taani linn" = den danska staden, som sedan blivit Tallinn.

Valdemars seger innebar början på en 700 år lång period av främmande styr. På Domberget fanns redan en estnisk borg - här byggde segrarna en ny.

Så småningom sålde den danske kungen Tallinn och de danska områdena i norra Estland till Tyska orden.

Den tyska tiden

Efter att tyskarna tagit över herraväldet byggde de en ny fästning på den danska borgen. Fästningen fick sitt nuvarande utseende huvudsakligen under 1200- och 1300-talen, även om kommande härskare fortsatt utbyggnaden av borgen. Från mitten av 1300-talet fick Gamla stan sin nuvarande form medstadsmur och tor och tre katedraler uppfördes - Olai-, Nikolai- och Helgeandskyrkorna.

Hansan

Redan under den danska tiden, år 1284, hade Tallinn gått med i Hansan. Detta lade grunden till stadens storhetstid. Under den tyska tiden inbjöd Riddarorden tyska köpmän att med sina familjer bodätta sig i staden. Tallinn blev med tiden en knutpunkt för handeln mellan öst och väst - Pskov-Novgorod och Lübeck. Den värdefullaste handelsvaran var saltet.

 

Den svenska tiden (1561-1710)

I mitten av 1500-talet utbröt det livländska kriget. Det började med att ryska trupper närmade sig Tallinn. De tyska ordensriddarna sökte hjälp hos Polen, Danmark och Sverige. Gustav Vasa brydde sig inte om denna vädjan, men hans son Erik XIV sände en flotta till Tallinn. Efter långa förhandlingar förklarade stadens borgerskap 1561 sin tro och huldhet mot Sverige.

Vid freden i Brömsebro, 1645, tillföll hela Estland och norra Lettland Sverige. Området på andra sidan Östersjön kom att bli Sveriges kornbod.

I Tallinn byggdes befästningsverk enligt ritningar av fortifikationsministern Erik Dahlberg. Bastionerna kom att heta: Skånebastionen, Ingermanländska bastionen och Svenska bastionen.

Riga blev svenska väldets största stad, och Tallinn den tredje största efter Stockholm.

Under det Stora Nordiska kriget 1700-1710 skonades Tallinn länge men Peter den Store belägrade staden 1710 samtidigt som pesten slog till. Tallinn, som varit den första staden i det svenska Baltikum, blev också den sista. Staden kapitulerade den 29 september 1710 och stadens nycklar överlämnades till tsarens befälhavare furst Mensjkov.

 

Ryska tiden (1710-1918)

Missväxt, krig och pest skördade många offer bland befolkningen, man räknar med att hela två tredjedelar av Estlands och Livlands invånare dog under 1700-talets första årtionden. Efter freden i Nystad 1721 - följde en lång period utan krig som medförde en ekonomisk tillväxt.

Peter den Store lät bygga ut Tallinns hamn och uppförde ett sommarslottet "Kadriorg", åt sin gemål Katarina.

Järnvägen mellan Sankt Petersburg och Tallinn byggdes och stod klar 1870.

Då första världskriget bröt ut 1914, inkallades många ester i den tsarryska armén. Efter att Ryssland försvagats av revolutioner passade man i Estland på att förklara sin självständighet, den 24 februari 1918.

 

Den estniska tiden

Först efter ett blodigt frihetskrig, 1918-1920, blev den unga republiken en verklighet. Genom fredsfördraget i Tartu, den 2 februari 1920, fick esterna för första gången i historien, en egen stat. Landet var härjat och utarmat efter de två krigen. Dessutom uppstod ständiga inrikespolitiska kriser med en mängd regeringsbyten. Trots detta skedde en otrolig återhämtning både ekonomiskt och kulturellt. Vid andra världskrigets utbrott hade Estland en materiell levnadsstandard som var lika hög som i Finland.

 

Den sovjetiska tiden

Denna period började redan när Hitler och Stalin den 23 aug. 1939 slöt överenskommelsen som bär deras utrikesministrars namn ”Molotov-Ribbentrop-pakten”.

28 sept. 1939 påtvingades Estland en ömsesidig biståndspakt med Sovjet och 17 juni 1940 ockuperades Estland. Efter en skendemokratisk process anslöts alla de tre baltiska staterna till Sovjetunionen och blev unionsrepubliker. Det som man kallat "Den röda terrorns år" hade börjat.

Natten mellan den 13-14 juni 1941 bortfördes, i en första deportationsvåg, drygt 10 000 människor i godsvagnar från Estland. Tidigare hade man arresterat och avrättat militär, politiker, journalister, präster - ja, alla med inflytande i samhället. Nu rörde det sig huvudsakligen om familjemedlemmar till dem som tidigare bortförts.

 

Den tyska tiden

Tyskland angrep Sovjetunionen den 22 juni 1941 - då upphörde deportationerna. Kriget nådde Estland någon vecka senare och hela Estland ockuperades av tyskarna. I en dokumentärfilm ser man hur tyska trupper marscherar in i Tallinn, befolkningen står och vinkar och hurrar och lämnar t.o.m. blommor till soldaterna. Tyskland som under århundraden varit arvfienden! Detta får dock ses mot bakgrund av vad som hände året innan. Snart stod det dock klart att tyskarna inte hade för avsikt att ge esterna självständighet tillbaka. Tvärtom blev den nazistiska regimen allt brutalare.

 

Åter sovjetisk tid

Röda armén gick åter in i Estland i september 1944 och befriade landet från fascisterna. På vissa håll hade dock tyskarna redan dragit sig tillbaka och man hade på nytt försökt upprätta en estnisk regering och den estniska flaggan vajade redan uppe i "Pikk Hermann" då staden "befriades".

Den 8 maj 1945 blev det fred i Europa men för de baltiska länderna fortsatte ockopationen i ytterligare 45 år med nya deportationer och kollektivisering.

 

Den sjungande revolutionen

Sommaren 1988 höll en sångarfestival i Tallinn som blev startskottet till ett nytt nationellt uppvaknande. Kväll efter kväll trängdes 100 000-tals människor på Sångarfältet i Tallinn och sjöng sina tidigare delvis förbjudna traditionella estniska sånger. Allt fler vågade ställa upp på fredliga demonstrationer för att återvinna självständigheten.

Den 20 augusti 1991 återupprättades Estlands suveränitet och Tallinn blev åter huvudstad i den självständiga republiken Estland.

Ovan: Ritningar för Tallinns befästningsverk

 

Nedan: Peter den stores hus i Kadriorg, där han bodde då han lät uppföra Tallinns hamn och Kadriorgslottet

Under sovjettiden var det förenat med stränga straff att hissa den estniska trikoloren, i stället vajade här en röd fana.

 

I augusti 1991, då man befarade att sovjetiska stridsvagnar skulle ta sig in i gamla stan, blockerades gatorna med lastbilar, betong- och stenblock. En sådan sten har man sparat, märkt med datumet den 20 augusti 1991, då Estland åter utropade sin självständighet.

Till vänster:

Bilder från Sångarfesterna på Sångarfältet, år 2009 och 2014.