Tartus historia

Maria Gerdås

www.maria-gerdas.se

 

TARTUS HISTORIA

 

I likhet med de flesta äldre städer i Baltikum har Tartu en blodig och brokig historia. Gång på gång har staden angripits av främmande styrkor och befolkningen har så gott som utplånats. Samtidigt har Tartu varit en blomstrande handelsstad med sitt gynnsamma läge vid kullen invid floden Emajõgi.

 

Skulpturen restes 1977 för att fira att den 100.000:e tartubon föddes. Idag är invånarantalet något lägre.

Forntiden

Redan under 600-800-talen började esterna uppföra en borg - Tarbatu - på det som nu kallas Toomemägi, Domberget.

 

Medeltiden

Det första större angreppet kom österifrån. I gamla ryska krönikor omnämns hur Kievs furste, Jaroslav den Vise, år 1030, erövrade borgen och började bygga sin egen fästning, som fick namnet Jurjev. Under tiden som följde utvecklades handeln med Novgorod och Pskov.

 

Borgen erövrades ganska snart tillbaka av esterna, för att ett par sekler senare bli övertagen av tyskarna och få namnet Dorpat.

 

I en brutal och blodig erövring intog Tyska Ordens riddare Tartu år 1224 som gjorde den till biskopssäte.

 

Redan på 1280-talet blev Tartu medlem av Hansan. Då Hansan stängde sitt kontor i Novgorod 1494, flyttade många handelsmän och hantverkare till Tartu och handeln och stadslivet utvecklades alltmer.

 

Liviska kriget

Kriget, som varade 1558-1583, började med att Tartu erövrades 1558 av Ivan den förskräcklige - namnet antyder hur stadsborna behandlades, fastän befolkningen inte gjorde något motstånd deporterades de till Sibirien och staden plundrades.

 

Den svenska tiden

Ryssarna jagades bort av polackerna, som 1600 fick ge sig för en svensk styrka under ledning av hertig Karl. Denna första svensktid varade bara i två år, men sedan blev staden svensk på nytt 1625.

 

En ny blomstringstid för staden kom efter vapenvilan i Altmark 1629, då större delen av Livland övertogs av kungariket Sverige och Tartu blev administrativet centrum i generalguvernementet Livland. Johan Skytte, Sveriges generalguvernör för Livland, började bygga upp Tartu som centrum mot katolicismen. Svenskarna försökte införa svenska lag och svenskt rättsväsende och en hovrätt inrättades i Tartu 1630. Även ett gymnasium upprättades och 1632 grundades Tartu universitet under namnet Academia Gustaviana (se mer under Tartu universitet).

 

Stora nordiska kriget

År 1704 erövrade Peter den Store staden, vilket kom att innebära slutet för den svenska tiden. Han väntade att Karl XII:s armé skulle tåga mot Baltikum och lät systematiskt plundra och förstöra landet. Tartus befolkning deporterades till Ryssland, staden brändes. Vid krigsslutet 1721 var befolkningen nere i 21 personer!

 

Av försvarsskäl utfärdades förbud att där bygga hus av sten. Trähusen var eldfängda. Förödande bränder utbröt flera gånger under 1700-talet.

 

Det Tartu vi ser idag har med få undantag byggts upp efter den stora branden, den 25 juni 1775.

 

Nationellt uppvaknande

Under andra delen av 1800-talet blev Tartu centrum för det nationella uppvaknandet. 1869 hölls den första sångarfestivalen och året efter grundades Estlands första nationalteater ”Vanemuine” i Tartu.

 

Tartufreden

I slutet av första världskriget ockuperades Estland av tyskarna från februari till november 1918. I slutet av november marscherade sovjetiska trupper in. Ett motstånd organiserades och frihetskriget började. 14 januari 1919 anlände estniska trupper i pansartåg och lyckades efter häftiga strider inta staden.

 

Den 1 december, mitt under brinnande frihetskrig, öppnades universitetet på nytt och för första gången blev estniskan undervisningsspråk.

 

2 februari 1920 undertecknas fredsavtalet, "Tartu rahu" mellan Estland och Sovjetryssland. Sovjet lovar att ”för evig tid” avstå från territoriella anspråk på Estland.

 

Under mellankrigstiden var Tartu Estlands kulturella centrum

 

Andra världskriget och sovjettiden

23 augusti 1939 slöts den s.k. Molotov-Ribbentrop-pakten. Enligt ett hemligt tilläggsprotokoll skulle de baltiska staterna tillfalla Sovjetunionen.

 

Juni 1940 marscherade Röda armén in i Estland och landet anslöts till Sovjetunionen och i slutet av juni 1941 ockuperades Tartu av tyska Wehrmacht. Under stridigheter mellan Sovjet och Tyskland totalförstördes staden. Under 1944 återockuperades Estland av Sovjet. Deportationer av den estniska befolkningen och inflyttning av ryssar och andra sovjetfolk gjorde att Tartu fick en brokig etnisk sammansättning. Under sovjettiden byggdes en av Sovjetunionens viktigaste flygbaser, Raadi, några kilometer om staden.

 

Den sjungande revolutionen

1986-87 började det andra uppvaknandet för det estniska folket - centrerat till Tartu.

 

Estlands Högsta Sovjet utfärdade en suveränitetsföklaring 1988 .

 

1990 blev Tartu blev den första ”Leninfria” staden i Estland, genom att avlägsna sin Leninstaty på 51-årsdagen av Molotov-Ribbentroppakten. Och så, den 20 augusti 1991, förklarades Estland åter som självständigt.

 

Hösten 1993 återupprättades Estland högsta domstol i Tartu.